Saknad
Idag har jag mest latat mig vilket var välgit härligt. Imorgon kommer bli helt annorlunda, ska ta tåget hemmifrån 07.17 och kommer inte vara hemma förrän strax efter 21, det är bara för jag har konfrimand undervisning mellan 15.30-19.00 och mellan 20-21 ska jag dansa fuego, den timmen imellan ska jag ta tåget ( som kommer till stan 19.35) hinna hem om och byta om och sen ner till frikis och svettis som är en bit bort. Det ser ut som om jag inte kommer få någon kvällsmat imorgon då alltså. *WooH*
Men tillbaka till dagen dag då jag bara latade mig, förutom då morfar var hos oss, då jag bakade, då jag öningskörde och handlade, då jag städade mitt rum och då jag tränade lite läxor.. Hrrmm det tycks bli en hel det ändå trots mamma bara klagar och säger att jag inte gör någonting.
Men tillbaka till dagen dag då jag bara latade mig, förutom då morfar var hos oss, då jag bakade, då jag öningskörde och handlade, då jag städade mitt rum och då jag tränade lite läxor.. Hrrmm det tycks bli en hel det ändå trots mamma bara klagar och säger att jag inte gör någonting.
Det har varit så jobbigt nu de senaste veckorna, jag har varit/är kär och blivit lekt med av killen i fråga, jag har haft övermycket att göra i skolan och samtidigt som jag försöker anpassa mig till att bo med min fader och hans fru där det är andra förhållningsregler och väldigt ofta att jag är ensam hemma och jag lagar mat, städar, tvättar själv som jag samtidigt ska hinna med skolan. Dessutom så går jag på kör och är konfrimandledare och gympar 2 ggr/vecka, känner att detta börjar ta på mig rätt mycket, är helt död när jag kommer hem om dagarna och då ska man ju hinna med alla läxor.. det börjar som sagt bli jobbigt.
Idag var det nästan så att det rann över. När jag kom hem till pappa står får jag telefonen av honom och det är min bror som bor i Umeå och har bott där i snart två månader och jag har inte pratat i telefon med honom en enda gång den tiden han har varit borta. Så nu när man väl får höra hans röst igen inser man hur mycket man saknar honom och jag var så nära att börja gråta när vi väl lagt på, men jag är ju en stor flicka och stora flickor gråter inte utan gömmer det i gardroben tills inte dörrarna håller mer och då gråter man i floder... jag vet att det inte är bra att inte ge utlopp för sina känslor men jag kan inte börja gråta utan en riktig anledning..
Idag var det nästan så att det rann över. När jag kom hem till pappa står får jag telefonen av honom och det är min bror som bor i Umeå och har bott där i snart två månader och jag har inte pratat i telefon med honom en enda gång den tiden han har varit borta. Så nu när man väl får höra hans röst igen inser man hur mycket man saknar honom och jag var så nära att börja gråta när vi väl lagt på, men jag är ju en stor flicka och stora flickor gråter inte utan gömmer det i gardroben tills inte dörrarna håller mer och då gråter man i floder... jag vet att det inte är bra att inte ge utlopp för sina känslor men jag kan inte börja gråta utan en riktig anledning..
Kram Naturstudin
Kommentarer
Trackback
